Meny

Det finns fler oss

som dem

som jag

är en sorts du

och du är

som jag

visst är du?

visst är du?

Vi är nu och nu
med varandra

(som om någon räknade stegen)

Vi är
parallellgator

Vi bara pågår
i vår pågång

jag skriver mig logisk
min vän,
sorterar mig
som om jag tillhörde
de tydliga

du vet de andra som vi
tror saker om och som inte
tror något om oss

tror vi

Nervcellerna kastar loss

De driver ut i kosmos
cell efter cell

kallnande skratt

Men du,

du läser mig baklänges och
rekonstruerar min tillbakastig
där det skedde sker och det förflutna
finns och händer

Medan det tänkta kan tänkas
kopierar du och klistrar in

tiden drog fram
med mig
och dig
och så fanns vi

Den här texten skrevs
med en penna.

Den såg annorlunda ut

jag menar nu.

Nu är det enda jag menar.

jag går i moln och tillbaka
luckor och ljus faller

verkligheten fortsätter bara
någon annanstans.

De här dikterna jag
aldrig skrev
gjorde inte någon skillnad
för någon
inte minst för mig!

Handstilen formade en mening
för mig
den ville att jag skulle läsa in mig i den
att jag skulle nysta mig tillbaka
till platsen där den blivit till.

jag jagades
av veckorna
som välte sig
över mig så fort jag
vände blad

här hamnade jag
mittemellan
som en pressad insekt
mellan åtaganden
klockslag och dagar

i vintergatan men ändå
någon annanstans