Meny

hur befinner vi oss

här

här befinner vi oss

hur

hur menar jag

här

här är jag alltid

sann

Bilarna jagar som lekande fiskar

över broarna som aldrig rasar

i tystnaden som aldrig får plats,

förrän den får all plats.

Jag behövde träna, så jag skrev.

En rad som den där ovan.

Eller som den här.

Det är enda sättet, tänkte jag.

Att bara skriva.

Nästan vad som helst.

Som att påstå att hästar idisslar.

Eller att avsluta en text utan mening,

mitt i en men-

Här var tiden, och här och här,

och här.

Här och här.

Och här.

Här också.

Här och här.

Outhärdlig.

Hälen spricker, så jag går,

går upp minnena tills minnena är sår.

Jag är 2004 varje dag

och 2004 är jag.

Här på bergsgator och näckrosvägar

är vi både tillbaka och förbi

här rinner veckorna där du och jag blev vi.

 

Jag drunknar i mina röster och väljer en som blir jag. Alla andra ospelas med alla andra, levande som döda. När samhällets fläkt knäpps av larmar vi vidare, tyst i alla riktningar.

Vi har många skuggor
skrev du men jag var långt därifrån
Skuggor syns bara för den som ser

Flingorna försvinner i marken, jag släcks,
förlägger en kortkod
där jag lagt gator och människor och åldrar.
Allt det där jag inte minns
är förgängligheter som finns.

Jag konfererar med mig själv i dag,
trappar ner mig själv i punktform.
skalar ner mig ungefär som ett diminuendo,
ja som till något ursprungligt
som knappt syns eller märks men som man bara vet.
Jag gör knappt annat tänker jag än
övar på skalor.
Intill mig:
en koreankvartett på resa
till det som är mitt.
Vad ska vi här att göra?

Tiden, den kommer över mig med tvärrandiga slipsar och baksätessittande vid Stureplan, när jag var nära någon viktig som jag aldrig skulle komma nära med mitt eget. Men tiden kommer över mig, för jag stannar kvar och finner mig halvvägs och tänker på tvärrandiga slipsar och baksätessittande vid Stureplan. Det är bara tiden, som kommer över mig och skjuter alla framåt när vi bara vill stanna eller kanske gå tillbaka men det går inte, bara framåt går tiden, även när den kommer över mig.

Det finns fler oss

som dem

som jag

är en sorts du

och du är

som jag

visst är du?

visst är du?