Meny

Jag tänker mig en intervju. Du frågar om romanen är självupplevd. Du måste ju i alla fall ställa frågan! Jag tänker att jag svarar att allt naturligtvis är helt sant, men att jag finfördelat mig ner till atomer, rört ihop och spritt ut partiklarna över sidorna. Du frågar om jag är Johan. Jag svarar att jag är Johan. Jag är också alla andra karaktärer i boken. Jag är berättaren. jag är alla kommatecken. Du säger att jag måste vara mer medgörlig, annars blir det inget. Det är exakt vad jag håller på med, försöker jag.

A: Ja, och så sa jag upp mig från jobbet.
B: Kan jag lita på dig nu?
A: Ytan var för liten, jag rann utanför visitkortet.
B: Jaha?
A: Skriv att jag så fort jag slutade skriva började skriva. Det är vad som händer när jag inte har något visitkort. Jag skriver.
B: Och det här vill du att jag ska använda?
A: Ja, gör det, det blir bra.
B: Rubrik: ”Visitkortet för litet”. Ingen läser en sån artikel. Vill du vara med eller inte?
A: Ja, förlåt mig, jag bara pratar. Jag vill.

Du tänker, på hur du ska inleda texten. Hur faktasjoken kan monteras in, vilket citat som ska avsluta läsningen. Svårt. Så kommer du på. Jag får representera författardrömmen. Instagrampoet når massorna! Då spelar det ingen roll vad jag säger. Du slappnar av, din penna ligger kvar på bordet.

B: Okej, du sa upp dig, vad hände.
A: Jag skrev en lista, flera, listor över listor. Scheman. Förteckningar över allt jag skulle göra och när.
B: Mhm. Hade du skrivit romaner tidigare?
A: Ja, flera stycken, men aldrig den här.
B: Vad handlar den om?
A: Ska jag avslöja handlingen?
B: Vad heter den då?
A: Alltså, vet inte om jag får säga.
B: Men för i helvete!

Efteråt, skrivandet är omöjligt. Du kan ju inte skildra vad som faktiskt hände, att intervjuobjektet plötsligt slocknade framför dig, hur han försvann pixel för pixel, som ett raderat konto på en raderad tjänst som ingen längre minns. Redaktören avbryter, frågar: Hur gick det? Du vänder upp blicken: Det var något med rinnande visitkort. Ja, men det låter bra, säger redaktören. Folk är tokiga i sånt nuförtiden.