Meny

1.
Den där morgonen det hände. Ögonen kändes vana vid synen. Alla föremål blev stoft under fötterna. Jag måste klä på mig, tänkte hon. Men var då och för vem? Hon blev stående. Blodet kom till hjärtat, men hjärnan var blockerad.

2.
Stupet uppstod där hon förr suttit lutad mot en fönsterga­vel. Nu fanns där inget fönster. Högar av murbruk täckte golvet, men det mesta hade fallit ner på gårdsplanen. En skur av glas och yttervägg täckte gräset, liksom Sartre-affischen, köksbordet, alltihop. Hon höjde blicken, kisade mot kyrktornet. Som hon älskade den här utsikten, ja, allting med lägenheten fick plötsligt ett sentimentalt värde.

3.
Fnisset var hur som helst inte passande. När ens ägodelar pulvriseras är det förtvivlan människan bör känna. Och när hon saknar försäkring och ruineras ska hon bli kolossalt bedrövad.

4.
Vibrationer från människor i rörelse. Snart skulle de se henne, snart, snart. En nyckel gnisslade i låset, hon vred huvudet, smålog. En mörk rodnad la sig över hennes an­sikte. Hon måste ha sett komisk ut, låg i bara nattlinne på ett främmande golv. Tungan krånglade när hon försökte förklara hur allt stod till.